Hundras
- Bichon Havanais Ursprungsland/Hemland: Medelhavsregionen;
sedermera utvecklad på Cuba. Användningsområde: Sällskapshund. Bakgrund/Ändamål: Rasen
härstammar från medelhavsregionen där den har varit spridd längs
Italiens och Spaniens kuster. Man tror att denna ras kom till Cuba för länge
sedan, med italienska sjökaptener på långfärd. Av misstag
har hundarnas vanligaste färg, havanna (färg som brun-röd tobak),
givit upphov till legenden att rasen skulle härstamma från staden Havanna,
Cubas huvudstad. Händelseutvecklingen har lett till att rasens gamla blodslinjer
helt har försvunnit på Cuba. Rasen har bevarats genom att enstaka rasföreträdare
har smugglats ut från Cuba till USA. Helhetsintryck:
Bichon havanais skall vara en liten, energisk hund. Den skall vara lågbent,
med lång, riklig, mjuk och helst vågig päls. Rörelserna
skall vara livliga och spänstiga. Viktiga
måttförhållanden: Nospartiet skall vara lika långt som
avståndet mellan stop och nackknöl. Förhållandet mellan
mankhöjd och kroppslängd (mätt från skuldra/överarmsled
till sittbensknölen) skall vara 3:4. Uppförande/Karaktär:
Rasen är synnerligen uppmärksam, vilket gör den lätt att träna
den till vaksamhet. Till sättet är bichon havanais tillgiven och av
naturen gladlynt, vänlig, charmig, munter och något av en clown. Bichon
havanais tycker om barn och kan leka outtröttligt med dem. Huvud: Medellångt.
Förhållandet mellan huvudets längd och avståndet manke/svansrot
skall vara 3:7. Skallparti: Skallen skall
vara bred och flat, eller mycket lätt välvd. Framtill skall skallpartiet
vara lätt upphöjt. Ovanifrån sett skall det vara avrundat baktill,
men nästan tvärt och kantigt på de tre andra sidorna. Stop:
Stopet skall vara måttligt markerat. Nostryffel:
Nostryffeln skall vara svart. Nosparti:
Nospartiet skall gradvis smalna av mot nostryffeln, men får varken vara
snipigt eller tvärt avhugget. Läppar:
Läpparna skall vara tunna, torra och strama. Käkar/tänder:
Saxbett. Ett fulltandat bett är önskvärt. Avsaknad av P1:or
och M3:or tolereras. Kinder: Kinderna
skall vara mycket flata, inte framträdande. Ögon:
Ögonen skall vara ganska stora, mandelformade och så mörkt
bruna som möjligt. Uttrycket skall vara vänligt. Ögonkanterna skall
vara mörkbruna eller svarta. Öron:
Öronen skall vara relativt högt ansatta, och hänga utmed kinderna,
varvid ett mjukt veck bildas, som lyfter öronen lätt. Öronlapparnas
nederdelar skall vara svagt spetsiga. Öronen skall vara täckta med lång,
fransig päls. Öronen skall varken bäras som väderkvarnsvingar
eller klistrade mot kinderna. Hals: Halsen
skall vara medellång. Kropp: Kroppslängden
skall vara något större än mankhöjden. Rygglinje:
Överlinjen skall vara rak. Ländparti:
Ländryggen skall vara lätt välvd. Kors:
Korset skall vara tydligt sluttande. Bröstkorg:
Revbenen skall vara väl välvda. Underlinje:
Buken skall vara tydligt uppdragen. Svans:
Svansen skall bäras uppåtböjd och antingen ha formen av en
kräkla, eller, vilket är mest önskvärt, vara upprullad över
ryggen. Den skall vara försedd med en fana av lång silkeslen päls. Extremiteter: Framställ:
Frambenen skall vara raka och paralella. De skall vara torra med god benstomme.
Avståndet mellan mark och armbåge skall inte vara större än
avståndet mellan armbåge och manke. Tassar:
Tassarna skall vara en aning långsträckta till formen. De skall
vara små och kompakta. Bakställ:
Bakbenen skall ha god benstomme. Vinklingen skall vara måttlig. Tassar:
Baktassar, se framtassar. Rörelser:
Bichon havanais har lätta och spänstiga rörelser som är
tämligen frapperande och som understryker rasens muntra kynne. Rörelserna
skall vara fria och parallella. Päls:
Pälsstruktur: Den ulliga underullen skall vara föga utvecklad. Ofta
saknas den helt. Täckhåret skall vara mycket långt (12-18 cm
hos den vuxna hunden), mjukt, slätt eller vågigt. Det kan bilda lockiga
slingor. All slags frisering, eller klippning för att jämna till pälslängden
eller trimning av något slag, är förbjudet. Undantag: ansning
av pälsen på tassarna är tillåtet. Likaså tillåts
viss avkortning av pälsen i pannan, så att inte ögonen skyms,
och pälsen på nospartiet får också putsas på motsvarande
sätt. Det är dock önskvärt att man låter pälsen
vara i sitt naturliga skick. Pälsfärg:
Det finns två färgvarianter: 1) I sällsynta fall enfärgat
rent vitt, eller fawn i alla dess nyanser, från ljus fawn till havannafärgat
(färg som brun-röd tobak); pälsen får även ha fläckar
i dessa färger: lätt svärtade hårtoppar är tillåtet.
2)Pälsfärg och fläckar i färger som tillåts under 1)
ovan (vitt, ljus fawn till havannafärgat) med svarta fläckar; svart
pälsfärg. Storlek/Vikt Mankhöjd:
Från 23 till 27 cm. Tillåten avvikelse: från 21 till 29
cm. Fel: Varje avvikelse från standarden
är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Allvarliga
fel: - Avsaknad av typ i helhetsintrycket. - Tvärt avhugget eller snipigt
nosparti; nosparti vars längd inte är densamma som skallpartiets. -
Rovfågelsögon; alltför djupt liggande eller utstående ögon:
dåligt pigmenterade ögonkanter. - För kort- eller för lång
kropp. - Fransyskt ställda framben. - Deformerade tassar. - Rak svans, svans
som inte bärs uppåtböjd. - Grov päls; inte tillräckligt
riklig päls; kort päls - utom hos valpar; friserad päls. Diskvalificerande
fel: - Över- eller underbett. - Dåligt pigmenterad nostryffel. -
Ektropion eller entropion; avpigmenterade ögonkanter. - Mankhöjd som
överstiger eller understiger den i standarden angivna. Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
|